Festival efter festival försvinner, och det känns som att sommarsverige förlorar sina ljud. Men jag har fortfarande min biljett till Emmabodafestivalen, och kommer att dansa i fem nätter i sträck.

Jag är otroligt kär, otroligt instabil och otroligt mätt. Jag börjar tröttna på att bara sitta hemma (underdrift) och vill helst av allt bara ha ett jobb eller någon slags syssla på dagarna. Jag ska snart ta mig en tripp till Arbetsförmedlingen för att åter igen skriva in mig i systemet. In och snurra bland andra människors ångest.

Jag har bakat minicalzones, de var supergoda. Recept här! -> bild