Jag mår så jävla dåligt, det kom så fort. Jag har hemska tankar, saker jag vill göra. Jag vill förstöra mig själv. Jag vill gröpa ur all mänsklighet ur mig och kasta skalet från SKF's tak. Jag vill gråta tills allt ont försvinner. Jag har inte mått såhär dåligt på flera månader. Jag orkar inte låtsas. Jag orkar inte le. Jag orkar inte skratta. Jag orkar inte socialisera mig.

Jag har en teori att det bara kanske beror på mina hormoner. Min kropp skulle egentligen ha givit världen en ny människa precis den här tiden, månaden, veckan. Fantomfödsel.
Vi kan skylla på det. För vad skulle det annars kunna vara? Jag vill inte tänka på det. Vi kan skylla på det.