Åter igen dras mina tankar till Nationalteaterns 'ge mig mitt liv nu'. För det passar så bra på mig hela tiden. Vad gör jag med mitt liv? Jag har verkligen gått ner mig själv. Visst, jag dricker mindre alkohol och eftersom att jag sover mer så röker jag mindre. Är hemma mer, så äter mer (och bättre). Men något annat gör jag inte. Jag sitter i min säng med en oversized t-shirt och betalar räkningar en gång i månaden för att slippa en oversized ångest kastad över mitt huvud. Jag får paniken av lugnet som omfamnar mig så hårt varje dag. Sitter fast, klaustrofobi.
Alla mina vänner gör något med sina liv, eller är för unga för att faktiskt hålla på och lida av det. Den sista människan jag har kvar nu är Puls. Men det är bara en tidsfråga innan hon satt igång med projektet kallat liv, hon med. Jag kan känna lukten av det. Det är nära nu. Sen är jag strandad, ensam.